Svängde förbi denna gamla silvergruva som ligger ca en mil från Säter. Det är en av de äldsta i Sverige.
Gruvan är från 1400-talet och driften var som störst under 14- och 1500-talet. Under 300 års drift så utvanns endast 91,3 kg silver. Men det bröts även Svavelkis och senare Zink här mellan 1915 till 1920. Det finns även en ödekyrkogård kvar men nu endast med två gravar, dels brukspatronen Jonas Arnbergs (1722-1795) samt en järnhäll över Brukspatrondottern Margareta Waldriansdotter från 1663.
Det vattenfyllda gruvhålet är ca 220 meter djupt.
Det är en populär badplats trots varningar om att vattnet är förorenat.
Vid dykning med en robot så hittades ett tjugotal bilar
samt ett antal tunnor med okänt innehåll på botten.
Så, jag skulle i alla fall inte bada här.
Svaveldoftande varphögar minner om Svavelkisutvinningen.
Brukspatron Jonas Arnbergs grav.
Margareta Waldriansdotters gravplats.
Texten lyder ungefär och på modernare svenska:
"Här under ligger begraven Margareta Waldriansdotter anno 1663.
Ingen av oss lever för egen skull, och ingen dör för sin egen skull.
Om vi lever, lever vi för herren, och om vi dör, dör vi för herren.
Vare sig vi lever eller dör tillhör vi alltså herren.
En minnessten över det kapell som låg här, men revs redan 1854 då det var i dåligt skick.
Resterna av en rödfärgsugn.
Resten av en transformatorstation.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar