Anderssjöåfallet

Ja några bilder då från Anderssjöåfallet som ligger i Tänndalen, inte långt från gränsen till Norge.

Har bott här vid några tillfällen, men inte tänkt på detta fall förrän nu, så här kommer några bilder.

Trevlig plats att ta en rast.

Det dånar ganska rejält.

Varningen är berättigad, det var ganska jobbigt att gå alla stegen.

Brusande vatten.

Och så ska man ju gå ner också :-).

Moderna ristningar i vindskyddet.

Brun Kärrhök

Ja, tyvärr när man får se en Brun Kärrhök leta efter villebråd så har man inte den kameran man skulle ha behövt. Men jag fick ändå några bilder på den med min lilla Lumix. Inte något som National Geografic skulle ha visat, men jag fick ändå en härlig upplevelse när den for fram över fältet.

Falun och Mora

Några bilder från Falun och Mora som jag tog förra veckan. Snart är det ju över med mina resor norrut, så jag borde passa på att gå omkring mer med kameran.

En fasad i förfall. Men ändå vacker.

Bra sätt att piffa upp ett tråkigt elskåp.

Den här 2CV6:an passade ju fantastiskt bra i den här gränden

Nere i Mora vid vattnet så står det här gamla ångloket.

Sköna detaljer överallt, och ingen elektronik någonstans.

Det här undrade man ju vad det var. Slängde in bilden i Gemini och ut kom:

• Vattenståndsglas (till höger): Den mässingsfärgade armaturen med ett tjockt glasrör inuti är ett siktglas (även kallat vattenståndsställ). Dess funktion är att låta maskinisten eller lokföraren visuellt kontrollera vattennivån inuti ångpannan. Detta är en av de absolut viktigaste säkerhetsdetaljerna på en ångmaskin, eftersom en för låg vattennivå kan leda till en pannexplosion.

• Belysning (till vänster): Den mörka, lite rostiga metallådan till vänster är en belysningsarmatur avsedd för vattenståndsglaset. Eftersom det kan vara mörkt i en lokhytt eller ett maskinrum, används denna lampa för att lysa upp glaset bakifrån eller från sidan så att vattennivån alltid är tydligt synlig. Man kan se en elkabel som går in i botten av armaturen.

Tillsammans utgör de ett komplett system för att övervaka ångpannans vattennivå dygnet runt.

Från lokförarens plats. Måste varit otroligt varmt att stå precis bredvid pannan.

Gemini igen:

Detta är en gammal manometer (tryckmätare), och mer specifikt en trippelmanometer från förarhytten på ett svenskt ånglok. Den är utformad för att lokföraren ska kunna övervaka tre separata trycksystem på en och samma urtavla.

Här är vad de tre olika skalorna på mätaren visar:

• ÅNGBROMS (Översta): Visar trycket för lokets egen ångdrivna broms. Längst upp står enheten angiven som kilogram per kvadratcentimeter (kg/cm²).

• HUVUDBEHÅLLARE (Mellersta): Visar lufttrycket i tågets huvudbehållare. Denna behållare lagrar och förser hela tågets tryckluftsbromssystem med luft.

• LEDNING (Nedersta): Visar lufttrycket i själva bromsledningen som löper genom hela tågsättet. Genom att ändra trycket i denna ledning styr lokföraren vagnarnas bromsar.

Längst ner på mätartavlan står texten MANOMETER, följt av tillverkarens namn: A.-B. Nordiska Armaturfabrikerna Stockholm (ett anrikt svenskt industriföretag som ofta förkortas NAF). De tre gängade anslutningarna i mässing i botten är där de fysiska rören från ångbromsen, huvudbehållaren och bromsledningen kopplas in i mätaren.

Bredvid loket ligger även den här gamla båten. Ni får lite info igen:

Enligt lokala artiklar är S/S Laxen en gammal ångbåt/flottningsbåt som byggdes redan 1899 och senare restaurerats av entusiaster. Den är ungefär 17 meter lång och väger runt 32 ton.

Båten har använts i samband med timmerflottning och är idag mer av ett kulturhistoriskt fartyg än en vanlig turistbåt.

Båten på din bild, Laxen i Mora, är ett fint exempel på den typen av varpbåt från flottningsperioden i Dalarna. På Siljan och Orsasjön var sådana båtar viktiga eftersom enorma mängder timmer skulle över öppna vatten innan lastbilar och järnväg tog över.

Färila, Sveg och Messlingen

Några bilder till då från i veckan.

En muralmålning i Färila.

Spången vid Glissjöberg. Har tagit bilder av den förut.

Men nu börjar den förfalla. Det knakade betänkligt när man gick ut på den.

Några krokiga fjällbjörkar.

Uppe vid Messlingen. Snön ligger kvar här och där.

Några bilder från Sundsvall

Härligt väder i måndags när jag kom till Sundsvall, så efter middag på hotellet gick jag en sväng.

"Gryning" av Linnea Jörpeland nere vid vattnet i Sundsvall.

"Mötet" av samma konstnär. Ser nästan ut som om jag stoppar in huvudet i baken på katten :-).

Spiraltrappor och dess skuggor är alltid intressanta.

Grand Hotel Home i Sundsvall. Blivit några nätter där.

Gamla reklamskyltar är alltid vackrare än moderna.

Här en till. Om den är från 1872 tvivlar jag dock på :-).

Idealt så skulle jag ju fångat mannen precis nedanför reklamen.....

Men med hjälp av lite AI så kan det ju bli ok ändå.

Falu Gruva

Så, äntligen kom jag till skott och besökte Falu Gruva. Har ju tillbringat två dagar varannan vecka här i snart sju år, så det var väl på tiden. Mycket intressant och en bra guide som tog oss genom gruvans historia. Gruvan började brytas redan mellan år 850 och 1080.

Svårt att fota med lillkameran, det blir mycket brus, men här är några bilder trots allt.

Gruvmuséet.

En av de bevarade järnvägsvagnar som användes för att frakta bort det man bröt fram ur gruvan.

Det är svårt att se, men det är 200 meter ner till botten.

Så det var den högsta bron i Sverige som jag stod på.

Stora Stöten, det enorma gruvhålet ovan jord.

Det kom till så att flera mindre dagbrott kollapsade 1687 och bildade den stora kratern, 

Som är 1,6 kilometer i omkrets och 95 meter djup.

Som tur var så kollapsade det på midsommardagen när alla var lediga. Så ingen dog.

Ett par maskiner står kvar nere i botten på Stora Stöten.

På väg in i gruvan.

Bitvis ganska så lågt i tak och inget för folk med klaustrofobi.

Men när ett av schakten öppnar sig så är det  häftigt.

Här är nere under den högsta bron som jag stod vid.

I den här hinken kunde man sända ner upp till nio stycken arbetare.

Endast ett ben fick stå i hinken, och så fick dom hålla i sig ordentligt.

En av de hinkar som man skickade upp kopparmalm i.

Det är verkligen som i en Hobbitfilm här nere.

En stege som nog har några år på nacken.

Ibland är det som ordentliga rum, med dörr och allt här nere.

Här har kungligheter skrivit sina signaturer i berget.

Otroligt rött vatten. Vilket förövrigt måste pumpas bort mellan 240 till 800 kubikmeter per dygn.

En stiliserad get nere i gruvan.

 Sägnen går att gruvan upptäcktes då en bonde såg hur hans get kom hem med röda horn efter att ha betat  borta under dagen.