Svårt att fota med lillkameran, det blir mycket brus, men här är några bilder trots allt.
Gruvmuséet.
En av de bevarade järnvägsvagnar som användes för att frakta bort det man bröt fram ur gruvan.
Det är svårt att se, men det är 200 meter ner till botten.
Så det var den högsta bron i Sverige som jag stod på.
Stora Stöten, det enorma gruvhålet ovan jord.
Det kom till så att flera mindre dagbrott kollapsade 1687 och bildade den stora kratern,
Som är 1,6 kilometer i omkrets och 95 meter djup.
Som tur var så kollapsade det på midsommardagen när alla var lediga. Så ingen dog.
Ett par maskiner står kvar nere i botten på Stora Stöten.
På väg in i gruvan.
Bitvis ganska så lågt i tak och inget för folk med klaustrofobi.
Men när ett av schakten öppnar sig så är det häftigt.
Här är nere under den högsta bron som jag stod vid.
I den här hinken kunde man sända ner upp till nio stycken arbetare.
Endast ett ben fick stå i hinken, och så fick dom hålla i sig ordentligt.
En av de hinkar som man skickade upp kopparmalm i.
Det är verkligen som i en Hobbitfilm här nere.
En stege som nog har några år på nacken.
Ibland är det som ordentliga rum, med dörr och allt här nere.
Här har kungligheter skrivit sina signaturer i berget.
Otroligt rött vatten. Vilket förövrigt måste pumpas bort mellan 240 till 800 kubikmeter per dygn.
En stiliserad get nere i gruvan.
Sägnen går att gruvan upptäcktes då en bonde såg hur hans get kom hem med röda horn efter att ha betat borta under dagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar