Umeå, Skellefteå, Luleå och Arvidsjaur stod på programmet.
Så länge sedan jag var här uppe där mina rötter trots allt finns. Farfar var från Sävar där jag svängde in och blev lite besviken. Man har ju någons sorts bild i huvudet på hur det ska se ut, men den baseras säkert på hur man föreställt sig hur det var när farfar var ung, haha. Nu när det till och med finns bostadshus där, där en gång det bara var bonngårdar i min skalle.
Nåväl, så är det ju, det vore ju märkligt om Sävar var samma ställe som på 1890-talet.
Skönt ändå att få lite vinterlandskap. Och alla dessa bodar.. Jag är ju som dem som följt mig rätt nördig när det gäller alla dessa bodar som får stå och förfalla i landskapet. Fast en och annan har ju försetts med modernt tak och står där mest som för att påminna om en tid som flytt.
Så, några bilder, jag hann ju inte stanna överallt där jag ville, trist när man måste sköta jobbet med :-)
Ja här föddes min Farfar, vars far var sjökapten. Rötterna känns inte så djupt.
Men ändå...något är det när man kommer hit.
Det det här blogginlägget handlar om. Bodar, ruckel, vackra byggnader.
Ett turistställe kan man väl få åka in på med Jävrefyren i bakgrunden. Men det var fint.
Björkarnas landskap.
Bodar..
..bodar..
..bodar..
..bodar :-)
Öppna vägar, ingen trafik, härligt.
Ja, och så en bod. Naturligtvis.
Vinterlandskap.
Busskurerna är lite annorlunda. Ingen digitaltavla som säger när nästa buss kommer.
En härlig gammal kåk som börjar luta sig lite.
Vackert värre.
Jag avslutar väl med en bod... tack för att ni kollar.
💖
SvaraRadera